Andreas Ängvreten, Stockholm, Sverige

Jag är 22 år gammal och kommer från ett vanligt samhälle i norra Stockholm och vid åtta års ålder fick jag diagnosen ADHD. Under hela min skoltid blev jag svårt mobbad och jag hade även problem att hantera dynamiken i min familj, och följden blev att jag kände mig ganska traumatiserad under och efter min uppväxt.

Livet kändes kaotiskt för mig och jag kände aldrig det stöd från min omgivning som någon i min situation hade behövt. Jag saknade trygghet och självförtroende vilket ledde till ett instabilt humör och som barn kunde jag vara impulsiv, aggressiv och ganska hänsynslös i mitt beteende vilket troligen var en följd av min höga stressnivå.

Jag fick höga doser av giftiga mediciner för att bli mer hanterbar i mina extrema beteenden och fick som följd svårigheter att relatera till andra människor. Känslan av att bli dömd av andra och även utsatt för diskriminerade handlingar skapade än mer negativitet i samvaron med andra. Jag kunde höra hur människor talade illa om mig och känna negativiteten som omgav mig. Detta skapade i sin tur ännu sämre självkänsla och självförtroende. .

Som liten älskade jag att cykla och kunde vara ute med min cykel som enda sällskap i flera timmar varje dag för att lugna mitt rastlösa sinne. När jag blev äldre och fick min egen lägenhet fattade jag beslutet att söka efter sätt att hjälpa mig själv för att hitta lösningar på de utmaningar jag stod inför i mitt dagliga liv.

Nu känns livet väldigt annorlunda och jag använder acceptans som ett av det verktyg jag använder för att tackla mina känslor, tankar och psykiska plågor.
Idag är mitt liv ljusare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig och jag gör saker som jag älskar. Jag spelar musik och stöttar andra som gått “vilse i livet”. Jag gör det här arbetet genom en organisation som heter Svagstark.

Jag önskar att inspirera andra människor med min historia för att hjälpa och stödja andra människor att se bortom sina svårigheter, livet kan alltid bli bättre och det finns så mycket att vara tacksam för. Min berättelse illustrerar att oavsett hur hemskt livet har varit och känts så kan du göra förändringar och förbättra ditt liv genom att arbeta hårt och acceptera dig själv.

Jag inser att förändringen måste komma innifrån och att det är du själv som måste göra jobbet för att skapa förändringen. Det betyder inte att du behöver göra allt ensam, utan kan be om stöd och support från andra. Men i slutändan är det du själv som måste göra själva jobbet för att förbättra din egen livssituation.

Ge aldrig upp på dig själv och jag lovar dig från djupet från mitt hjärta att du kommer komma dit. Gör ditt bästa och tappa aldrig hoppet eller tron. Förändringen kommer innebära mycket arbete och fokus men jag vet att du kan göra det!